PLOCK UR SAMLINGEN
REIDAR SÄRESTÖNIEMI (1925–1981): Månbelysta träd, 1968, olja, 132 x 132 cm
Av Reidar Särestöniemis produktion känner man bäst till de stora, färgsprakande målningarna inspirerade av den nordliga naturen. Lapplands årstider, renar, lokatter och beckasiner förekommer i konstnärens verk filtrerade av en personlig färgupplevelse. Konstnären strävade inte efter att avbilda det han såg som sådant, utan jämförde sina målningar med poesi. I Särestöniemis målningar är hanteringen av målfärg och färger starkt materiell. För att åstadkomma det eftersträvade slutresultatet målade konstnären färger I lager och bearbetade närapå reliefartade ytor av målfärgen.
Särestöniemi, som studerat i Finlands Konstakademis skola i Helsingfors och kompletterat sina studier utomlands, avnjöt under sin livstid stor uppskattning. Även om samtida recensioner ofta lyfte fram det primitiva och schamanistiska uttrycket associerat med Särestöniemis målningar, har Särestöniemis konst starka kopplingar också till den västerländska modernismen, särskilt expressionismen.
Intresset för Lappland och bildkonst förde Reidar Särestöniemi och grundarna av Didrichsens konstmuseum, Marie-Louise och Gunnar Didrichsen samman. Paret Didrichsen besökte Särestöniemi i Särestö, Kittilä för första gången i slutet på 1960-talet. Besöket ledde till en vänskap som varade ända fram till konstnärens död. Kontakten till Didrichsens konstmuseum var ett anmärkningsvärt stöd för Reidar och till exempel enbart under 1970-talet ordnades fyra Särestöniemi-utställningar i museet.
Månbelysta träd som köptes 1968 var det första konstverket paret Didrichsen införskaffade av konstnären. Totalt omfattar samlingen ca tjugo verk av Särestöniemi. I målningens landskap glöder kraftiga nyanser av rött och blått, typiska för Särestöniemi. På himlen lyser en halvmåne som även den ofta förekommer I hans verk.
KATSO JA KUUNTELE: SÄRESTÖNIEMI & BACH
Kuun valaisemat puut kuvittaa Johann Sebastian Bachin (1685–1750) sävellystä Das wohltemperierte Klavier 1: preludi nro 10, es-duuri. Sen soittaa urkuri, harmonikkataiteilija Susanne Kujala (s. 1976) Bach-Lehman-viritetyllä konserttiharmonikalla – äänitys on tehty 2021. Kuvauksesta ja editoinnista vastaa Kalle Vainio. Video on toteutettu yhteistyössä Didrichsenin taidemuseon kanssa.